Döm inte, förrens du kan förstå själv!

Tiden går snabbt fram här, men ändå går livet väldigt långsamt?
 
Tisdags denna vecka, dvs förrigår den 8/9-2015 spenderade jag i princip hela dagen på Karolinska sjukhuset i Solna. Ny cellgiftskür igen då (vi är på kür 3 nu) av 4-6 planerade.
Allting gick bra, men det tog hela dagen att bara ligga där och få allting i pumpat i blodet med tabletter...
På em/kväll åkte jag med till stallet en snabbis, hästen vilade.
 
Onsdag, igår då.. var jag så trött så jag sov mer än jag brukar. Troligtvis pga all behandling från dagen innan. På em/kväll blev det en tripp med syster & häst till Botkyrka Ridsällskap. Där fick hon & Lusen hoppa (talangsatsningen 2015) på utebanan idag, bra träning för både häst & ryttare. Lucio är en individ med mycket innanför skallbenet, om man säger så.. haha tyska hästar eller bara personlighet?
Resten av kvällen spenderades hemma, blev ju lite sent efter stallet.
 
Idag då, torsdag har det inte hänt så mycket..
Halva familjen lite halvt sjuka här hemma, och jag får absolut inte bli smittad nu eller sjuk!! Har iallafall kunnat äta bra, än så länge inte känt av biverkningar eller illamående (tack gud)! Hoppas det håller i sig nu, trots att jag dag för dag minskar på tabletter och kortisonet..! Wish me luck!
Sedan var vi i stallet på kvällen igen nån timme.
 
Imorgon är det äntligen fredag!
Eller äntligen? För mig är ju nästan alla dagar "fredagar" eller "helg" men ändå inte.
Man tänker att bara för att jag, trots omständigheterna just för tillfället mår bra trots att jag är 100% sjukskriven bara ligger hemma latar mig sover och mår bra hela dagarna .. där har man helt fel!
 
Det är nya blodprover nästan varje vecka...
Många tankar... men ändå inga.. i huvudet, men som jag tror påverkar en psykisk ändå.
Man tappar konditonen helt.
Håret försvann länge sen...
 
Måste ha koll på mina måltider, min vikt, hur jag mår, aptiten och främst mina behandlingar/doser mm. Jag är en sådan person som måste ha koll, verkligen överdriven control-freak...Lämnar inte allt i någon annans händer! Jag vill vara med, veta, bestämma, kunna påverka det jag kan mm!
Jag ligger inte bara alltid hemma och får in mina pengar, jag går igenom biverkningar från helvetet ibland också, medans många andra kan leva sitt liv vanligt, jobba och inte ens behöva tänka på livet på samma sätt som jag. Om ni bara kunde ana alltså.. ibland undrar jag varför jag?
 
Jag tror det viktigaste ändå är hoppet! Hoppet & viljan!
Livet är inte ens dans på rosor för alla, finns många som har det värre än jag med såklart! Kanske ska jag publicera lite mer bilder på hela mitt liv/all denna skit med cancern mm så man (kanske) har lite lättare att förstå vilken skit jag faktiskt tvingas gå igenom... hur som helst, döm inte andra förrens ni vet hur det är själva! Här är några bilder genom allt, nu tog jag ändå inte dem värsta bilderna eller från dem värsta sakerna jag gått igenom... men ett litet smakprov typ:
 
 
Dessa som sagt endast för att ni kanske kan förstå, eller försöka föreställa er in på hur mitt liv ser ut lite enklare. Jag tror inte man kan förstå förrens man själv drabbas och tvingas gå igenom sånt här.. Inte heller ska ni tycka synd om mig! Jag är stark och gör precis ALLT jag kan!
//Peace out vi hörs imorgon eller när jag orkar :)
 
EDIT: det värsta med hela denna skit är nog att man .. aldrig vet någonting! En slags väntan, en klump i magen på att man kanske fått tillbaka skiten cancer eller ny tumör igen... eller att det kanske inte alls finns  något nytt? Kanske kommer den aldrig tillbaka, kanske kan man bli frisk?
 
Frågor ingen kan ge svar på.... förutom tiden ..
Jag antar helt enkelt att gud har en plan för oss alla!

Orange cadillac?

Har spontant (eller spontant och spontant vet jag inte).... men bestämt att jag för närvarande ska ha kvar min Cadillac bil. Och istället för att sälja den, istället fixa ny lackering, foliering eller liknande så att hela bilen blir klarfärgad orange! Skulle funka med någon guldig/metallic liknande färg också kanske? ;) Återstår att se, beror på lite vad detta kalas kommer kosta mig.
Fast om någon vill köpa nu så säljer jag ju! 
 
 
För övrigt blir det stall ikväll. Hoppning!
 
Igår onsdag var jag på läkarbesök i sjukhuset igen och GISSA VAD? Jag har tagit mina cellgiftsbehandlingar väldigt bra och kommer nästa vecka igen påbörja ny kur. Det blir nu kur nummer 3 och den kommer vara också på 50% av doserna. Allt för att jag ska orka med så många kurer som möjligt!
Mina blodvärden har gått upp och allting såg bara helt bra ut!
Förstå hur skönt!! Som en liten liten lättnad.
 
Idag har jag varit i centrum sprungit lite ärenden. Lämnat och hämtat lite paket osv.
Har dessutom köpt en "liten" present till systern min också, hoppas den passar bara. Det är en ny ridhjälm såklart, en likadan som jag har ;) Fast annan färg & storlek. Hon måste ju ha någon att efterlikna haha, skoja... ;)
 
Charles Owen Wellington Classic svart (min är marinblå).
Visa fler inlägg