I väntan på något bättre?

Nu sitter man här igen. Väntar på att det ska bli min "tur" att strålas. Hatar såna här väntrum egentligen. Råkade vara lite tidig idag dessutom..

Ganska sjukt att denna värld ändå har såna här möjligheter. Finns ju hopp för forskningen. Hoppas framtiden blir bättre, och enklare för mänskligheten ;-)

Jaja.. I brist på annat bättre inlägg liksom.
Visade sig iallafall idag på kvinnokliniken att jag nog inte ens har behov av dem alls?! Varför skicka mig dit då? Läkare alltså....


Nu jävlar ska det tävlas!

Tisdag morgon då!
Sjukhusbesöket igår gick bra. Blev inte så mycket klokare, men de blir jag på onsdag kanske.. Strålning nummer 6 gjorde jag igår med, 6 av 30 avklarade alltså!! :-) idag blir det alltså 7:de gången.

Blir mycket att göra känns det som. Först besök på kvinnokliniken 10:30 i Huddinge Sjukhus, dit jag fått en remiss. Dem ska väl bara prata ändå så, ja why not?

Sedan 13:10 strålning på Karolinska i Solna. Jobbigt att behöva åka till andra sidan stan varenda dag... Strålningen är ju över på nån minut typ..

Hoppträning för Haking är det ju idag också 17:30. Tanken är att jag ska rida den själv idag! Senaste har ju min syster fått rida när jag inte kunnat/orkat pga operationen, sjukhus mm.. Men det ska bli kul, nu jävlar!! Taggad är man iallafall! :-)

Så kanske jag ska skriva ner det här också. Jag ska tävla dressyr nästa vecka!! Så det blir att lära sig ett program mm, det måste jag träna till också verkligen känner jag. Måste ta chansen jag fick, man vill ju komma någonstans! Jag som knappt ridit senaste tiden (månaderna), har nu fått nån flipp i huvudet & anmält mig till massa tävlingar! Never give up! ;-)

Later!
0 kommentarer
publicerat i Allmänt
Taggar: Dressyr, Hoppning, Kvinnoklinik, Sjukhus, Strålning, Tävla

Tankar nattetid

Klockan 01:16 på natten.

Känns inte alls bra inför imorgon dagens sjukhusbesök. Strålningen kommer väl gå som vanligt, fine.. men läkarbesöket efter... Usch vad man får ångest för sånt här... Att inte veta saker, och att man ska behöva vara en sån tanke-maskin till människa...

Hittade inte en mer passande bild. Och tro inte att jag menar cancern i sig, snarare mitt egna psyke. Hmm what can I do? Bara att låta tiden passera, fortsätta rulla. Man kan ju inte pausa livet helt. Eller jo, men inte tiden...
Kaaaozzz....

Visa fler inlägg